Den nordirländska gitarristen Gary Moore är känd som den mycket mångsidiga gitarristen, som trakterar sitt instrument med en stor portion känsla samtidigt som det stundtals går blixtrande snabbt utför gitarrhalsen. Han gjorde sig tidigt i sin karriär känd som gitarrist i bandet Thin Lizzy, där man också hittade sångaren P
hil Lynott. Dock var det som soloartist han blev som mest populär, där han fick stå på egna ben och skriva sin alldeles egen musik. Gary var en gitarrist som spelade mycket tekniskt; han var oerhört fingerfärdig och plockade tonerna i en rasande takt. Hans keltiska influenser lät visa sig fram emot slutet av 80-talet i och med att han började inkludera de keltiska tongångarna i vissa av sina låtar och gitarrsolon.
Gary Moore var också mer eller mindre influerad av blues under sin karriär. Det märks särskilt under den sista tiden han var i livet, då han helt gick över från hårdrock till att spela blues. Dock finns bluesdragen med på alla hans skivor och särskilt de tidiga plattorna från 70-talet. Gary hade inga stora hits i början, eftersom de första skivorna inte var särskilt kommersiella. Det var mest inom den genre han tillhörde som han blev populär, för att framåt mitten av 80-talet bli mer omtyckt på en bredare front. De tidigare, relativt kända låtarna är bland annat Back on the street, samt den instrumentala livefavoriten Parisienne walkways.
I samband med Corridors of Powers från 1981 började ett mer polerat sound växa fram och här hittar man låtar som Don’t take me for a loser, Fa
lling in love with you och Always gonna love you. Skivan som kom härnäst, Victims of the future, hade den allra första versionen av den populära låten Empty rooms; denna version är dock inte lika kommersiell och har ett mycket längre gitarrsolo. Det var först på Run for cover (1985) som Empty rooms blev en hit, eftersom den här fick ett helt annat arrangemang och sound. Denna skiva hade för övrigt en rad mycket bra låtar och blev snabbt en succé för Gary Moore. Låten Out in the fields framfördes med Phil Lynnot, gamla vännen och kollegan från Thin Lizzy, och tillsammans gjorde de också en nyinspelning av Lizzylåten Still in love with you (som dock inte letade sig in på Run for cover).
1987 års Wild frontiers bar på tydliga keltiska influenser i hitlåten Over the hills och Johnny boy. Den här skivan blev en succé, som inte riktigt kunde matchas med efterföljaren After the war; denna blev den sista hårdrocksskivan för Gary som nu började leta sig tillbaka till bluesgenren. Skivan Still got the blues bevisade det på ett otvivelaktigt sätt. Det var också blues som Gary fortsatte med fram till sin tragiska död år 2011.